Min kompis hundskojaren-gästblogg från Vinthund

mars 30, 2007

Jag säger Välkommen till Vinthund som idag gästbloggar om egna upplevelser i hundskojarvärlden. Håll till godo! /irk

Hej!
Jag vill gärna berätta vad en HUNDSKOJARE kan göra mot andra. Detta hände 1986-87 då jag lärde känna denna trevliga människa, tyvärr. Jag var i övre tonåren och blev bekant med henne på en utställning där jag var och ställde ut en borzoi. Hon var något år äldre och hade också borzoi, en hane som hon ställde ut då och vi började prata och fick jättebra kontakt med varandra.

Vi började umgås och efter ett tag så tyckte jag det var dags att flytta hemifrån. Det visade sig att min nya kompis hyrde ett hus ute på landet i Tärnsjö, så jag flyttade hem till henne. Vi bodde sedan tillsammans i ett halvår. Medan vi bodde i Tärnsjö hade hon bland annat tre greyhounds. En av dem vet jag var från Somollis kennel, men varifrån de andra kom vet jag inte. I den här vevan skaffade jag själv mig en korthårig collie.

Efter ett tag började kompisen sätta in annonser i tidningen, men jag fattade ingenting. I annonserna skrev hon att hennes hund precis hade gått bort och att hon inte hade råd att köpa en ny. Så hon undrade om någon kunde skänka en hund till henne.

Det var många människor som hörde av sig och erbjöd henne sin hund gratis. Som exempel kan jag nämna ett par som hade en irländsk settertik från Hot Sensations kennel som de skänkte henne. Den tiken sålde hon efter någon vecka för 8 000 kr. Det var väldigt mycket pengar på den tiden.

Sedan fick hon tag på en korthårig collie och den tiken bara försvann helt plötsligt. Jag vet inte vart den tog vägen, men borta var den.

Så fick vi fick tag på en kåk uppe i Ljusdal som vi hyrde tillsammans och jag bodde där cirka en månad.

En helg åkte jag och min hund Rocky hem till min mamma för att hälsa på. Där stod min hunds uppfödare och några vänner till henne utanför mammas port och väntade. Uppfödaren talade om för mig vem min kompis egentligen var och att hon lurade folk på hundar. Jag hade då själv börjat ana vad hon sysslade med. Min uppfödare trodde att jag var i maskopi med kompisen, så de hade kommit för att ta tillbaka Rocky. Efter mycket om och men så förstod de att jag inte var hundskojare, så Rocky blev kvar hos mig. Och jag valde att flytta hem till min mamma med hunden.

Sedan började helvetet, det kom räkningar i mitt namn på saker som min kompis hade beställt. Hon ”köpte” hundar i mitt namn som hon aldrig betalade. Hon sålde hundar i mitt namn. Och det kom brev från televerket på ett abonnemang i mitt namn.

Till slut var jag tvungen att byta både för- och efternamn för att det skulle bli lugnt. Jag polisanmälde henne. För allt det här som hon hade gjort mot mig och andra människor fick hon åtta månaders fängelse, men hon var ute efter fyra. Jag har kvar mycket papper från åklagaren i Sala från den här händelsen.

Efter det som hände har jag aldrig mer haft kontakt med henne och det är jag väldigt glad för. Min f.d. kompis fortsatte på den inslagna vägen och blev en ökänd hundskojare och bedragare.
Hälsningar Vinthund

Annonser

Stackars tik på valpfabrik

mars 17, 2007

STACKARS TIK PÅ VALPFABRIK! FY vad jag avskyr VALPFABRIKER!
Ställen som skaffar vuxna tikar och tar kull på kull.
När tiken sedan behöver vila mellan sina kullar, DÅ SÄLJER MAN HENNE!Valpfabrikören annonserar att tiken är till salu redan när hennes valpar är små. Då kan hon flytta samtidigt som valparna.
Så tjänar fabriken ännu en slant och slipper skötsel och foderutgifter längre än nödvändigt.

Om tiken har otur hamnar hon hos en annan oseriös hundproducent som parar henne direkt igen.

Det finns valpfabriker som övertar tik med en kull. Tik och några veckor gamla valpar får flytta till fabriken alltså. Hur känns det för tiken, tror du?
Så säljer fabriken valparna som egen uppfödning. Och sedan säljer de tiken också om hon inte ska paras igen nästa löp.

Valpfabrik köper bara in vuxna tikar. Det är inte lönsamt att köpa valpar för det tar så lång tid tills de kan paras.

Det är något att tänka på för alla som säljer en vuxen hund. Särskilt om hon är billig. Den trevliga spekulanten kan vara en hundfabrikör!

LÖNSAMHETEN FRAMFÖR ALLT!
Låtsas en valpfabrikör något annat så är det bara LÖGN.

SUMMA SUMMARUM:
När hunden inte är lönsam säljs den. Då kan man köpa in nya hundar som paras, får valpar och så vidare.

I evighet? NEJ! Bara ända tills någon sätter ner foten på allvar. Det brukar komma förr eller senare. Djurskyddsinspektörerna har gjort bra jobb hittills i år. Låt oss hoppas att de fortsätter med det!

Stäng ner alla valpfabriker och lås in fabrikörerna!


Ladugårdshundar i Småland

mars 17, 2007

Nu har det hänt igen. Stackars hundar har förvarats i boxar i ladugård. Där har de gått i sitt eget bajs. Magra, skitiga och fulla av infektioner.

10 hundar! Tre av dem fick avlivas. De omhändertogs från en medelålderskvinna på landsbygden för två veckor sedan.

Förra helgen hände det igen! Då omhändertogs 8 vanvårdade hundar i Hultsfred. Utsvultna och vanvårdade. Stora sår på kroppen.

De här händelserna går att läsa om i veckans nr av Barometern, se på LokalTV osv.

Tidigare hörde jag om Blekingegubben med utomhusuppfödningen, han vars valpar sprang till skogs. Nu har hans hundar äntligen omhändertagits för gott.

HURRA för att våra djurskyddsinspektörer och länsveterinärer som gör ett bra jobb!
Det finns fler stackare som väntar på er där ute, ensamma i kalla, skitiga ladugårdsboxar.

ANMÄL alltid missförhållanden för djur! Först kontaktar du djurskyddsinspektören i kommunen där djuren finns. Om det inte hjälper är nästa steg länsveterinären.

Plats i bunkern alla vanvårdare!


Sagobok på hundhemsida

mars 17, 2007

Ibland är det rena sagoboken på hundskojarnas hemsidor. De skriver som om de var etablerade uppfödare om framgångar, meriter, avelsplaner och annat.

Jag läste någonstans nyligen en skojare som berättar att de har valpträffar, stöttar sina köpare till 100%, har årligt vandringspris till hundar av deras uppfödning osv. Och att de ger pengar tillbaka när köparen HD-röntgat sin hund. Vilket dravel! Skojaren har bara kopierat det bästa av det bästa från seriösa uppfödare. För skojaren är dessa utfästelser till intet förpliktigande. När skojaren ska upp till bevis har den nog flyttat eller går av andra skäl inte att få tag i. 

Just idag såg jag en sådan skojare som gör fina framtda utfästelser i sin annons. I en annan annons skriver man att man ska sluta med hunduppfödning. Det beskedet tackar man i och för sig för, men FAN TRO’T.   

Ibland skriver de dagbok/blogg också. Där kastar de skit på seriösa uppfödare och SKK. Det blir som sagan om räven och de sura rönnbären.

Men strunt är strunt
och skit är skit om ock i gyllne dosor!

DASSPOESI ger jag inget för.
Det är så sorgligt med säljares sagor och okunniga köpare som sväljer dem.
Så sorgligt med köpare som inte kan skilja agnarna från vetet utan går på bluffare.

Sanningen kommer alltid ikapp! Tyvärr blir det oskyldiga offer som drabbas på vägen.

”Vi måste hålla samman i hundvärlden och se till att vår hundhållning inte blir småhundar i lyxkläder med kissekydd som aldrig får vara ute och framför allt att våra brukshundar behåller sina raskvaliteter och inte blir soffliggare utan möjlighet att kunna starta på tävlingar och bruxprov för att dom inte har en stambok.”
Tänkvärda ord från Collilotte!

Det finns många hundskojare som skiter i sina hundar, de ska bara producera och dra in pengar. Sedan säljer man dem och får pengar en gång till.

Ett första viktigt steg mot att slippa de värsta skojarna är att man köper en valp som är REGISTRERAD I SKK! Hundskojares valpar är nämligen inte det – för skojarna är normalt uteslutna! 

Vi seriösa måste hålla samman. Upp till kamp mot alla hundskojare! In i kurran med dem!

Om slutet är tillåtet, är också medlen tillåtna 🙂


Djursamlare: Räddarna & de psykiskt sjuka

februari 21, 2007

Djursamlare är dumma, debila eller dementa, om man får generalisera och förenkla, kanske en kombination av dessa faktorer. Något psykbryt är det.

Det finns olika typer av djursamlare. Gemensamt för dem är att de snabbt plockar på sig fler djur än som är rimligt och att de inte klarar av att ge dem vad de behöver.

En grupp djursamlare är RÄDDARNA. Det är de som tror att de kan rädda alla djur och tar hem dem. Sedan växer det sig över förmågan, dvs man klarar inte av att omplacera djuren, klarar inte att hålla rent efter dem osv.
Ett aktuellt exempel är den äldre dam i Stockholm som tog hem en massa svanar till sin enrumslägenhet nyligen.

Här tänker jag också på de samlingsställen för hittehundar som finns t ex i Spanien. Där plockar man på sig långt fler hundar än det finns plats för och hundarna lever under gräsliga omständigheter. ”Räddaren”  annonserar ut dem för ”adoption” t ex i Sverige och hotar med att om hunden inte räddas hit riskerar den att avlivas. Schysst att så lägga ansvaret för hundarnas liv på andra?

Bland räddarna i Sverige finns också en stor grupp människor som tar hand om hemlösa KATTER. Det låter behjärtansvärt, men för den som inte klarar upp det blir katterna snabbt också blir alldeles för många. Många gånger har man läst om att djurskyddsmyndigheterna gått in i en lägenhet med förskräcklig stank och hittat 20, 30 eller fler katter, mer eller mindre sjuka eller halvdöda. 

Sedan finns det de som verkar PSYKISKT SJUKA, kanske dementa. Här hittar vi nog också några tidigare inte sällan välrenommerade uppfödare, som plötsligt på lite äldre dar av någon orsak tappat kontroll och omdöme. Hundarna förökar sig okontrollerat, man vet inte riktigt vem som är pappa till kullarna, registreringsanmälningarna till SKK stämmer inte och ändras i efterhand. Stipulerade veterinärundersökningar före parning finns inte. SKK varnar och meddelar registreringsförbud. Men ryktet går att det då säljs oregistrerade valpar från kenneln och snart är uteslutningen ur SKK ett faktum.

När kennelkonsulent eller djurskyddsinspektör äntligen lyckas få komma in kan de upptäcka både hundar och människor i stor misär. Djur och miljö har misskötts inte av illvilja utan för att djurägaren helt enkelt inte klarat upp det. Tragiskt är det allt, för dessa människor hade i sitt normala tillstånd nog aldrig kunnat tänka sig att det skulle bli så.

Nyligen uppmärksammades ett fall där en kvinna utanför Stockholm höll 146 hundar i sitt hem. Där låg hundbajs överallt inomhus och vanvården var långt värre än alla kunnat föreställa sig. Ändå hade kommunens djurskydd larmats i många år utan att de ingripit.

Sedan finns det, ej att förglömma, de som är hundsamleri som AFFÄRSVERKSAMHET. Det ska jag återkomma till.

Sök hjälp, alla djursamlare! 

Jag avskyr hundskojare & andra bluffare! BORT med dem!


Hundsamlare

februari 14, 2007

vle.gif

Hundsamlare eller djursamlare – en bedrövlig företeelse. Så här är det: 

Hundsamlaren är ofta en kvinna i medelåldern.

Hon bor ofta ensam och har gjort det länge.

Boendemiljön är avvikande på ett eller annat sätt. Ofta smutsig och ohälsosam.

Hemmet är skräpigt och har förfallit så pass att utrustningen inte längre kan användas på ett normalt sätt. Till exempel kanske det inte längre går att duscha i ­duschutrymmet.

Samlaren öppnar inte hela hemmet för besökare för hon inser att miljön inte ger ett gott intryck.

Personen är ofta väldigt verbal och går till motangrepp om hon anklagas för vanvård.

Djursamlaren vill gärna framstå som hjälte och talar om hur vanvårdad hunden var när hon tog hand om den. Kritiserar gärna tidigare ägare: Hur kan man göra så mot ett djur!

Hon är dessutom bra på att dupera och använda sig av media.

Hon utmålar sig gärna som ett offer för andras illvilja eller som en barmhärtig samarit som hjälper djur.

Hon kan också samla på sig vad man kan av vuxna hundar för att avla eller sälja vidare.

Personen döljer eller ljuger om hur många djur som finns i hennes vård.

Personen har ofta ett lite hemlighetsfullt liv med förskönande lögner som inte alls överensstämmer med verkligheten.

Personen är ofta ovårdad med smutsiga kläder och dålig hygien.

Djuren hos samlaren är ofta i dåligt skick – de luktar illa, har ohyra eller infektioner.

Hundsamlaren är manisk och på något sätt psykiskt störd. En trevlig svada kan ibland göra det svårt att upptäcka.

Återfallsfrekvensen för en djursamlare är nästan hundraprocentig.

Juristen Shalini Persson har skrivit en examensuppsats om djursamlare och därifrån har jag hämtat fakta. Intressant ämne! Det tänker jag återkomma till. *S*

Sök hjälp, alla hundsamlare! 

Jag avskyr hundskojare & andra bluffare! BORT med dem!


Betala 4000 kr extra så får du stamtavla!

februari 10, 2007

Citat annons:
Hon är avmaskad men inte registrerad. Vill du ha stamtavla kostar hon 6000 kr.
Utan stamtavla kostar hon 2000 kr. 

SKÄMTAR DE???
TYDLIGARE KAN DET INTE SÄGAS: DETTA ÄR STÖRSTA SKOJARNA!

Annonsen handlar visserligen om katter, men där gäller samma regler som för hundar:
Uppfödaren måste registrera hela kullen samtidigt. Och att registrera kostar bara några hundra kr/styck. 

För ett par veckor sedan annonserades samma katter men då stod det tydligt: ”De har inte stamtavla”.

Det skulle vara intressant att veta hur de där stamtavlorna kommer till *S*

Samma sak har förekommit på hundar. Av medlem i den svenskaste av kennelklubbar. Fast priset för valp med stamtavla var inte så hutlöst där. Den medlemmen och kennelinnehavaren åkte ur SKK illa kvickt och har sedan aldrig avhörts i hundkretsar.
Bye bye, we didn’t cry, som ungdomar skriver.

Plats i skamvrån alla skojare!

Jag avskyr hundskojare & andra bluffare! BORT med dom!