SVT Uppdrag granskning har gjort ett program om Julie Rescue och hundimporten därifrån. Chockerande interiörer från några inhägnader i Spanien med massor av hundar i alla åldrar och storlekar visades. Cirka 200 hundar lever i den miljön. Har Julie Rescue en gång varit en hjälporganisation så har den gått käpprätt överstyr. Jag såg en djursamlande äldre kvinna Julie som inte klarar upp situationen. 

Via Julie Recue’s svenska hemsida kan man ADOPTERA(?!) en stackars spansk hund och sponsra verksamheten. Varifrån kommer alla dessa hundar? Jag fick intryck av en okontrollerad valpfabrik i hägnet och att Julie Rescue säljer egenuppfödda hundar och drar in pengar på folks medlidande. En storindustri i hundar med gratis arbetskraft från folk – läs naiva unga kvinnor – som inte inser de allvarliga missförhållandena utan tycker att de gör en god gärning. 

Julie Rescue handlar inte bara om djursamleri och djurplågeri i Spanien. Det är inte slut där. De stackars hundarna som kommer hit har ofta ingen ägare som väntar, utan de placeras i så kallat JOURHEM och annonseras ut på Blocket. Inte sällan får de byta jourhem lite då och då. 

Som nyanländ i Sverige händer det inte sällan att hundarna kommer lösa och RYMMER. Rädda, förvildade och svåra att fånga in. Det visar vilka okunniga människor som får hand om dessa hundar.

Det är en svår omställning från vild hund i ett stort hägn till kopplad hund i Sverige och många hundar klarar inte den. Jag misstänker att denna adoptionsverksamhet ofta mer fyller ett behov hos de svenska köparna än hos de stackars hundarna.  

Det är behjärtansvärt att hjälpa hundar som har det svårt. Men ge då den hjälpen till hundar som förmedlas av svenska djurskyddsorganisationer och Hundstallet under mer kontrollerade former.

Jag skrev om Julie Rescue för två år sedan i Hittehundseländet och det var inga lovord då heller. Sluta ta hit de spanska hundarna. Hjälp hundarna på plats och hjälp Julie avveckla sin djursamling i stället!

UPPDATERAT 28/1:
Så fick vi ikväll veta att Julie köper hundvalpar på stan för att sälja till Sverige! Snacka om big business i Julie Rescue. Känn er blåsta, alla JRs svenska hjälparbetare. Dags att lägga av nu. Tack till Uppdrag granskning för uppföljningsprogrammet idag! 

Djursamlare är dumma, debila eller dementa, om man får generalisera och förenkla, kanske en kombination av dessa faktorer. Något psykbryt är det.

Det finns olika typer av djursamlare. Gemensamt för dem är att de snabbt plockar på sig fler djur än som är rimligt och att de inte klarar av att ge dem vad de behöver.

En grupp djursamlare är RÄDDARNA. Det är de som tror att de kan rädda alla djur och tar hem dem. Sedan växer det sig över förmågan, dvs man klarar inte av att omplacera djuren, klarar inte att hålla rent efter dem osv.
Ett aktuellt exempel är den äldre dam i Stockholm som tog hem en massa svanar till sin enrumslägenhet nyligen.

Här tänker jag också på de samlingsställen för hittehundar som finns t ex i Spanien. Där plockar man på sig långt fler hundar än det finns plats för och hundarna lever under gräsliga omständigheter. ”Räddaren”  annonserar ut dem för ”adoption” t ex i Sverige och hotar med att om hunden inte räddas hit riskerar den att avlivas. Schysst att så lägga ansvaret för hundarnas liv på andra?

Bland räddarna i Sverige finns också en stor grupp människor som tar hand om hemlösa KATTER. Det låter behjärtansvärt, men för den som inte klarar upp det blir katterna snabbt också blir alldeles för många. Många gånger har man läst om att djurskyddsmyndigheterna gått in i en lägenhet med förskräcklig stank och hittat 20, 30 eller fler katter, mer eller mindre sjuka eller halvdöda. 

Sedan finns det de som verkar PSYKISKT SJUKA, kanske dementa. Här hittar vi nog också några tidigare inte sällan välrenommerade uppfödare, som plötsligt på lite äldre dar av någon orsak tappat kontroll och omdöme. Hundarna förökar sig okontrollerat, man vet inte riktigt vem som är pappa till kullarna, registreringsanmälningarna till SKK stämmer inte och ändras i efterhand. Stipulerade veterinärundersökningar före parning finns inte. SKK varnar och meddelar registreringsförbud. Men ryktet går att det då säljs oregistrerade valpar från kenneln och snart är uteslutningen ur SKK ett faktum.

När kennelkonsulent eller djurskyddsinspektör äntligen lyckas få komma in kan de upptäcka både hundar och människor i stor misär. Djur och miljö har misskötts inte av illvilja utan för att djurägaren helt enkelt inte klarat upp det. Tragiskt är det allt, för dessa människor hade i sitt normala tillstånd nog aldrig kunnat tänka sig att det skulle bli så.

Nyligen uppmärksammades ett fall där en kvinna utanför Stockholm höll 146 hundar i sitt hem. Där låg hundbajs överallt inomhus och vanvården var långt värre än alla kunnat föreställa sig. Ändå hade kommunens djurskydd larmats i många år utan att de ingripit.

Sedan finns det, ej att förglömma, de som är hundsamleri som AFFÄRSVERKSAMHET. Det ska jag återkomma till.

Sök hjälp, alla djursamlare! 

Jag avskyr hundskojare & andra bluffare! BORT med dem!

Hundsamlare eller djursamlare – en bedrövlig företeelse. Så här är det: 

Hundsamlaren är ofta en kvinna i medelåldern.

Hon bor ofta ensam och har gjort det länge.

Boendemiljön är avvikande på ett eller annat sätt. Ofta smutsig och ohälsosam.

Hemmet är skräpigt och har förfallit så pass att utrustningen inte längre kan användas på ett normalt sätt. Till exempel kanske det inte längre går att duscha i ­duschutrymmet.

Samlaren öppnar inte hela hemmet för besökare för hon inser att miljön inte ger ett gott intryck.

Personen är ofta väldigt verbal och går till motangrepp om hon anklagas för vanvård.

Djursamlaren vill gärna framstå som hjälte och talar om hur vanvårdad hunden var när hon tog hand om den. Kritiserar gärna tidigare ägare: Hur kan man göra så mot ett djur!

Hon är dessutom bra på att dupera och använda sig av media.

Hon utmålar sig gärna som ett offer för andras illvilja eller som en barmhärtig samarit som hjälper djur.

Hon kan också samla på sig vad man kan av vuxna hundar för att avla eller sälja vidare.

Personen döljer eller ljuger om hur många djur som finns i hennes vård.

Personen har ofta ett lite hemlighetsfullt liv med förskönande lögner som inte alls överensstämmer med verkligheten.

Personen är ofta ovårdad med smutsiga kläder och dålig hygien.

Djuren hos samlaren är ofta i dåligt skick – de luktar illa, har ohyra eller infektioner.

Hundsamlaren är manisk och på något sätt psykiskt störd. En trevlig svada kan ibland göra det svårt att upptäcka.

Återfallsfrekvensen för en djursamlare är nästan hundraprocentig.

Juristen Shalini Persson har skrivit en examensuppsats om djursamlare och därifrån har jag hämtat fakta. Intressant ämne! Det tänker jag återkomma till. *S*

Sök hjälp, alla hundsamlare! 

Jag avskyr hundskojare & andra bluffare! BORT med dem!